Från B.C. till Rio

Fantastiska Fernie är förbi. Vill här passa på att tacka alla inblandade i avskedsmiddagen, det känns underbart att ha fått leka skibum i 6 veckor tillsammans med er! Nu är dock puderskidorna sålda och pjäxorna inlämnade på Frälsningsarmén. Med googlebränna, ömma knän och några extra fotknölar lämnar vi med sorg i hjärtat Fernie. Vi kan enkelt konstatera att hit vill vi komma tillbaka – både sommar och vinter! Att bo på golvet i ett pingisrum känns som rena lyxen när man har bergen alldeles utanför…Likaså kan man med glädje trängas i köket en morgon när puderhetsen är maximal och allas toast liksom inte kan hoppa ur brödrosten tillräckligt fort. Att leta efter sina vantar bland tiotusen andra vantar känns också helt okej när Jessica, Tyler eller Måns tutar i varsin truck utanför dörren, redo att med peppande musik (allra helst Awolnation med Sail ) köra upp på berget. När man sedan väl har satt sig i Elk Chair och kontrollerat att alla är någorlunda med och vakna, kan man återigen konstatera att livet är rätt fint. Och skulle det inte vara solsken just för dagen, kan man alltid ta en kaffe med kolakaka på Lost Boys Café, njuta extra länge av varma koppen och matsäcksmackan på Daylodge eller helt enkelt utbyta lite information om livet i byn. Kort sagt, tack till alla i kollektivet på 17 Ridgemont Drive för att vi fått nöjet att bo hos er och till andra som vi mött på vägen!

Gänget i backen.

The Jessicas.

Elin splashar nerför Snake Ridge.

Jessica.