Längs historisk väg mot överväldigande grop
Kategori: Del 2
Efter Las Vegas känner vi ett behov av att snabbt återgå till verkligheten. Vi gör därför ett stopp på mäktiga Hoover Dam för att beundra ett stycke ingenjörskonst och påminnas om vad vi egentligen sysslar med. Mitt i brutala Colorado River ståtar denna imponerande damm som förser hela Kalifornien, Nevada och Arizona med vattenkraft. Vi tittar ner på dammbottnen långt därnere och hoppas att väggen inte ska brista innan vi hunnit passera floden över till Arizona. Vi klarar oss och håller tummarna för att vi också ska räkna rätt i våra framtida ingenjörskalkyleringar.
Något urflippade efter veckan i Vegas tar vi ett tidigt stopp i lilla staden Kingman, en bit in i Arizona. Dagen därpå tankar vi Yaris och kör ut på legendariska Route 66 på vår väg mot Grand Canyon National Park. Route 66 är något av den första motorvägen genom USA och idag är den en hyllning till allt vad Rock´n´Roll och 50-tal heter. Radiokanalen Route 66 spelar oavbrutet gamla godingar och i byarna ser vi gamla chevvor och Marilyn Monroe-dockor. Mellan byarna är det spikrak väg på ändlösa åkrar och för att hålla koncentrationen uppe har man satt upp skyltar med underfundiga texter på. Vi sjunger med och låtsas att Yaris är nedcabbad och att vi sitter med vinden i håret och prickiga sjalar om huvudet...
Motorproblem längs 66:an...
Efter 2 timmar på Route 66 svänger vi av mot Grand Canyon. Vi söker förgäves med blicken för att skymta de rödfärgade klipporna. Men landskapet är platt som en pannkaka. Tills vi inser att Grand Canyon är ett hål i marken. Ett gigantiskt hål i marken där Colorado River flyter fram så långt under oss att vi inte ens kan se den. Det är vinter på norra kammen till Grand Canyon och vi har tagit oss till the South Rim (södra ”kanten”) för att titta ner på underverket.
För Grand Canyon är ett underverk. Det är ett mäktigt hål format av flodens krafter som under årtusenden grävt sig längre och längre ner i berggrunden. Från där vi står och vinglar på kanten är det 1500 meter ner till djupaste botten. Att vandra ner till floden och tillbaka upp är inte rekommenderat att göra på en dag. Hettan och ansträngningen uppför gör att man bör göra det på två dagar hur lätt det än känns att vandra nerför i början. Omvänd bergsbestigning. Vi har bara en dag på oss och tar därför en kortare tur ner i gropen. Det är en fantastisk vandring ner i kanjonen och solen är het i den torra luften. Klipporna är röda och orangea och i de skuggiga skrevorna ligger till och med snö. Vi vänder motvilligt om efter en timme för att påbörja klättringen uppför. Grand Canyon är bland de mest fascinerande landskap vi sett. Vi är överväldigade.
Innan vi åker de 30 milen tillbaka till Kingman njuter vi av solnedgången på en klippa med benen dinglande ut över Grand Canyon. Överväldigande återigen.
Grand Canyon National Park, South Rim.
På väg ner i kanjonen.
Ottosson dinglar med benen.
Vätskepaus på kanjonvandring.
Solnedgång över Grand Canyon.
