Panama och slutet på Centralamerika
Kategori: Del 3
Costa Rica blir inte mycket mer än ett blått minne till havs, för nu har tiden runnit ut och vi måste rusa genom landet ner till Panama City och det väntande flyget till Peru. Efter en evighetslång morgon på gränsen (fyra timmar upprätt ståendes i kö) kombinerat med 16 timmar i buss når vi Panama och Panama City. Ingen tid får gå till spillo och vi speedsightsar oss igenom Centralamerikas allra sydligaste huvudstad. Vi vinkar åt jättefartygen i Panamakanalen (återigen dags att beundra ingenjörskonsten), går på central djungelvandring i spöregn och dricker Sangria bland lyxyachterna i hamnen. I gamla stan får vi sällskap av en av kontinentens tusentals gatuhundar. Han är skabbig men oförarglig. Panama City är den första huvudstaden efter Mexico City som vi spenderar någon egentligen tid i, men så är den också en betydligt mer utvecklad stad än de andra huvudstäderna. Tack vare kanalen har skyskrapor och affärscentra slagit upp sina portar till förmån för allt affärsfolk som besöker staden.
Som ett sista minne av Centralamerika tar vi en bucklig taxi ut till flygplatsen och får motorfel mitt ute på motorvägen. Bärgningsbilen hinner anlända innan vi får en ny taxi, men som tur är har vi i sista sekund i alla fall lyckats få bekräftat vilken av stadens uppenbarligen två flygplatser vi ska till och vi hinner fram till rätt flygplats innan planet lyfter…Ciao Centralamerika!
Panamakanalen i disigt väder. Enda stället att korsa nord- och sydamerikanska kontinenterna med båt.
På promenad med skabbig gatuhund.
Elin i "gamla stan" med utsikt över Panama Citys skyskrapor.