15 minuter av rockdrömmar i ett regnigt Seattle
Kategori: Del 2
Tillbaka i USA!
Seattle i norra Washington är ett Mecka för alla med musikintresse. Här föddes Jimi Hendrix, här bildades Nirvana, här finns det musikbarer för alla smaker. Vi bor på ett hostel fullt av människor klädda i alla möjliga stilar och med musikdrömmar inom alla möjliga genrer.
Eftersom vi bara har en dag och två nätter på oss innan vi tar flyget till San Francisco måste vi göra allt på kortast möjliga tid (i mesta möjliga spöregn). Första kvällen väljer vi puben rakt över gatan och möts av en mexikansk 19-åring som tack vare sin röst kallas för Johnny Cash junior. Det är bara tisdag och puben är knappt halvfull, men det är trevligt ändå.
Dag två går vi på Experimental Music Museum (EMP) och här får till och med jag och Elin våra 15 minuter i rampljuset. EMP kan vara en dröm som går i uppfyllelse för vem som helst! Efter att ha tittat på handskriva låttexter av självaste Kurt Cobain, spanat in Jimi Hendrix första gitarr samt testat på olika instrument i verklig studiomiljö – är det dags att äntra scenen. Vi blir infångade av en museiintendent som ger oss ”backstage pass” – rockgruppen ”The Icy Dice” är därmed bildad! Vi får välja varsitt instrument och blir därefter insläppta på ”scenen” av backstagepersonal. Med kompletta strålkastare riktade mot oss och med en vrålande publik är det bara att rocka loss totalt. Vi spelar en Beatles-cover på Twist and Shout och Elin går loss på trummorna medan jag jobbar hårt på elgitarren.The Icy Dice existerar bara i 15 min, men minnet av rockgruppen lever kvar desto längre… Efteråt får vi behålla plektrumet samt en varsin biljett till vår utsålda konsert. Magnifikt.
Fyllda av energi bestämmer vi oss för att vandra vidare i Seattles musikliv. Regnet öser fortfarande ner och det är iskallt på gatorna medan vi tar oss till musikkvarteret Capitol Hill. Där ätet vi japanskt (efter att ha blivit trummis har Elin svårt att släppa det här med pinnar och vill bara äta asiatiskt…) och går på jazzklubb. Vi och vårt schweiziske sällskap är de enda gästerna på den lilla hörnpuben, men med en varsin drink, djupa fåtöljer och med gatulyktorna utanför som enda ljuskälla känns kvällen väldigt gemytlig till tonerna av det lokala jazzbandet som spelar live.
Vad annars i Seattle? Vi hinner med att köa för en kaffe på världens första Starbucks (en kaffekedja som finns världen över), frossa i Cinnamon rolls (glaserade, gigantiska kanelbullar som kan vara det godaste fikabrödet världen skådat) samt posta våra skidkläder hem till Sverige. Nu hoppas vi på värme när vi kommer till San Francisco! För övrigt stöter vi två gånger på The Tallest Man on Earth (inte personligen men i andra sammanhang) i Seattles musikliv – heja Leksand!
/Marit 15 mars (numera rockstar...)
